From zero to hero

jag hade ett jätte bra inlägg om hur jag fick jobb i Borås! men allt försvann när jag förhandsgranska skiten... så nu får ni suga på det ett tag till... men jag kan säga så mycket som att... Grabbar, snart flyger jag upp till er å festar!!

Kram BoråsBjörnen

Jag funderar faktiskt på att raka av mig håret för skojs skull, bara för att det är skönt. Med tanke på att mitt hår ser fördjävligt ut nu och jag inte har råd med en klippning så är det nog lika bra. Det har med all säkerhet då växt ut igen tills man har råd med en riktig frissör. Dessutom slipper man ju tvätta det och man slipper hårlossning i ögon och på diverse platser, t ex tangetbordet vilket kan vara grymt irriterande i längden. Finns det fler fördelar?

Nackdelar: Ingen. Jo kanske en, svårt att fixa någon frisyr. Men det är ju svårt utan en klippning så...nej, inga nackdelar här inte.

Jävligt skönt att ha kommit igång med löpningen igen, som en nytändning. Att änna endorfinerna flöda efter ett tungt löppass på elljusspåret är grymt skönt.
Nu har dom också startat lamporna på helvetet så att man ser vart man springer. Jag springer med fördel på kvällstid, såhär i hösttider är det rejält mörkt också innan snön har kommit och förstört allt vad elljusspår heter.

Tjae, det var allt för mig idag.

/E.






Kalle, Pierre och Emil, tror bilden är tagen runt 2004, kanske tidigare.
Tror det är Ida som är fotograf om inte minnet sviker. Haha, härliga tider ;)

Sjukt kul det är att sitta såhär på en söndag och fundera tillbaka på alla tidigare söndagar jag har haft i livet. Ungefär 1200 söndagar har jag genomlevt under mina år här på jorden. Man har ju mognat en hel del som människa vill jag lova. För kanske 600 söndagar sedan så hade jag förmodligen ingen dator att sitta vid. I alla fall inte en uppkoppling som kunde stå igång dygnet runt och defenetivt inte en blogg att skriva i. Blogg är ju ett fenomen som låter mycket konstigt om man skulle stapla tillbaka ca 11 år, ungefär 600 söndagar. Det känns overkligt att fundera på vad som hände och vad man gjorde för så längesedan. Jag är en helt annan människa nu, det ska man inte sticka under stolen med. Jag skulle defenetivt inte suttit och druckit kaffe med en snus inne. Jag var så anti snus och cigaretter för 600 söndagar sedan och tanken på att jag skulle vara torsk på sådant fanskap fanns inte. Var ingen storkonsumerare av kaffe heller för den delen. För 600 söndagar sedan var tanken på att lyssna på band där sångaren framför sitt budskap i form av gutturala skrik som får pensionärer att vrida sig i sjuksängen helt befängt, jag hatade det verkligen. Nu spelar jag i ett band inom samma genre.

För 600 söndagar sedan gick jag i sexan och var störst och starkast på skolan. Har alltid känt mig utanför och så men jag vill minnas att jag ända hade människor som såg upp till mig. Då var den som var herre på täppan och härskare över allt annat. Jag vill minnas att problem av dagens mått inte fanns.

Året var 1997. Titanic gick på bio (tjejfilmen nr: 1) playstation var den hetaste konsollen på marknaden, resident evil och final fantasy 7 var de hetaste spelen. 2000-talet var i antågande och alla trodde vi att världen skulle gå under. Sveriges finansminister Erik Åsbrink oroade sig för att datakaos ska utbryta 2000 och kräver därför att en gemensam handlingsplan för den offentliga sektorn och näringslivet upprättas. Astrid Lindgren firade 90år, Fåret dolly klonades, Inlines etableras riktigt och tamagotchin (stavning?) föds. Princessan Diana dör, En miljökatastrof avslöjas vid bygget av järnvägstunneln under Hallandsåsen. Den svenska riksdagen beslutar att försök med digitala TV-sändningar i marknätet skall genomföras. Det sista skottet avfyras från Bodens fästning. Därefter är den nerlagd som försvarsverk och skall bli turistattraktion istället. I Sälen har drygt 70 personer fått handlederna gipsade sedan dagen före jul på grund av det populära snowboardåkandet.

Jag tror jag blev snowboardägare lagomt efter det här om jag inte minns helt fel.

Inget av detta brydde jag mig speciellt mycket om. Jag ägde aldrig en tamagotchi och åkte aldrig inlines heller för den delen. Visste inte vad kloning egentligen innebar och förstod aldrig hysterin kring Dolly. Däremot såg jag Titanic på bio!
Vad som kretsade i mitt huvud minns jag inte. Jag vet att jag var grymt insatt i TV-spel och allt omkring detta, livet för 600 söndagar sedan var enkelt och min värld var liten. Mycket liten. Jag var en helt annan människa då, i både sätt att vara och i min hjärna. Spännande. Jag uppfattar ju mig själv som jag alltid har gjort. Jag har en bild av mig som är kvar sedan den tid då allt var helt annorlunda. Hur går det ihop?

Jag har för mig att jag skrev dagbok på den tiden, i alla fall runt de åren, tekniken var att försöka efterapa Berts dagbok i största möjliga mån. Jag var ju kille, det var ju en tjejgrej att skriva dagbok så jag höll det mycket hemligt. Det var nog tack vare Bert jag vågade skriva lite ändå. Mycket av det jag skrev kan jag inte alls relatera till idag. Känns som att det inte var jag som skrev det där. Hemskt men ändå fruktansvärt intressant. Skulle fortfarande inte idag kunna visa upp vad jag skrev. Nu har jag sedan länge tappat bort denna dagbok och jag hoppas att den är förstörd eller uppeldad men jag gissar på att den ligger i en låda någonstans och skräpar. Hittar jag den kommer jag att läsa den och sedan hamnar den nog i soptunnan. För 600 söndagar sedan kändes dagboken relevant och aktuell, men nu skäms jag nog mest över den. Jag skrev med VERSALER i den också, jag var ingen kung på små bokstäver, detta var nog tidigare i min dagbokskarriär, hade den från lågstadiet tills jag började sjuan, DÅ kunde man absolut inte skriva dagbok!

Tanken på att sprida sina tankar på internet kändes mycket främmande och hemskt. Nu gör så gott som var och varenda människa det. Kanske är det någon form av bekräftelsebehov eller något eller så vill man bara dela med sig av sina tankar och åsikter. För 600 söndagar sedan var dagboken någonting hemligt som ingen fick läsa.
När jag började högstadiet var allting nytt. Jag var genast minst, svagast och utstött så det stod det härliga till. Man kunde köpa godis och dricka läsk på skoltid och fick faktiskt ha mössa och keps på sig i klassrummet! Här fanns det inte en suck i helvetet att skriva dagbok!

Jag tycker det är kul att minnas tillbaka, tänka på alla människor man hade runtomkring sig på den tiden och se hur det har urartat för alla på ungefär 600 söndagar. Största skillnaden ser man på sig själv. Men alla andra måste ju ha varit helt annorlunda också. Skulle jag möta mig själv eller några av mina nuvarande vänner på den tiden skulle jag förmodligen hata alla, speciellt mig själv.

Vad är skillnaden på mig från 600 söndagar sedan?

Jag tror inte längre på gud, Jag dricker kaffe, snusar, röker, dricker alkohol, lyssnar på deathmetal, jag har helt andra vänner (några hänger kvar), åker inte snowboard längre, jag har tappat tron på mänskligheten, jag vet hur det är att vara arbetslös, jag vet hur det är att vara på arbetsmarknaden, jag vet hur det är att vara älskad och hatad, jag har förståelse för folk som blir sura över att man stulit en tvättid, jag vet hur man avfyrar ett vapen, jag vet hur det är att vara rädd, jag vet hur det känns att bli sviken, jag vet att vända kappan efter vinden är det bra sätt att ta sig fram på, jag kör inte skoter längre, det bästa som finns är inte TV-spel, Godis är farligt, Internet blev en hit, pengar växer inte på träd, jag äter nu oliver och vet att man borde smaka på maten innan man avgör om den är äcklig eller inte, jag uppskattar lugn och ro, jag vet att världen är större än för 600 söndagar sedan, jag vet att inte ha lärt sig sjuans gångertabell inte gör att världen går under, jag vet att jag inte kommer att bli pilot, jag vet vad dubbelmoral är, jag vet att det är bra att vara med på simträningen och gymnastiken, jag vet att det är bra att kunna läsa och skriva, jag vet att parfymen AXE inte är gångbar längre än till mellanstadiets omklädningsrum...

Vad är likdant sedan 600 söndagar?

Vet ej. Mitt namn är desamma i alla fall.

Det roliga i det hela är att jag känner mig som samma person, men jag vet att jag är en helt annan människa och att jag hela tiden kommer att förändras.




//Emil

I torsdags körde jag till Vilhelmina för ett besök på arbetsförmedlingen. Gick och lade mig i tid så att jag skulle få lite sömn, kl 00.05 närmare bestämt. Jag skulle upp halv sju och börja köra. Jag somnade runt 04:15 - sist jag kollade på klockan. Trevligt. Det här är ju så jävla typiskt. Alla har vi nog lyckats med detta, vända på dygnet. Man vet varje gång att man inte kommer att somna i tid så det hade varit lika bra och suttit uppe och fått några få timmar kvalitetssömn. Jag ska tänka på det tills nästa gång. Men först måste man ju lära sig allt den hårda vägen.
I Vilhelmina träffade jag Kalle, jag råkade slinka ur mig något om att äta pizza. Kalle nappade direkt så vi begav oss till pizzerian och beställde utan att tänka, Venezia med kebabsås! Dom hade slut på köttfärs och det resulterade i att vi fick göra nya beställningar. Har redan glömt vad det var jag åt men något med räkor. Hursohelst fick jag ont i magen.
Efter det drog vi ner till Ludde och Marie. Vi gick till Stenmans konditori och drack kaffe och kollade på regnet och snackade lite skit. Det var trevligt.

Igår gick jag ut, drack billig öl på hyffsat tom mage. Jag vet, har lärt mig den hårda vägen, att detta inte är en bra kombination. Billig öl, tom mage och stress i fulländad symbios. Resultatet är en sjujävla baksmälla med bakfylleångest och hela paketet. Trodde mitt huvud hade gått sönder när jag vaknade i morse, seriöst. Och nu, tolv timmar senare fortfarande ont i hela kroppen! Den hårda vägen var det ja... Nu nästa gång ska jag se till att detta inte händer något mer. Känns som att det kommer dröja länge innan jag går ut igen. Får se. Har lärt mig den hårda vägen att det är omöjligt att säga en sådan sak.

På måndag tar jag upp löpningen igen, har saknat det så. Dels för att man mår så inåthelvete bra av det och dels för att man ska slippa känna sig som den hösäck man är. Krävs en bra kondition för att anta höstens och vinterns stora utmaningar också. Vilka kommer att bestå i att göra saker som jag normalt inte brukar göra. Tanken är att variera mig så i den milda grad att den kommande vintern inte blir likadan som 2007's vinter. Än så länge vet jag inte vad det är riktigt jag ska göra men svårt kommer det dock inte att vara eftersom jag i stort sett spenderade hela vintern till att sitta vid datorn och glo på serier och spela world of warcraft  i den trånga lya jag hade på vilhelmina kyrkstad. Brukade även frekvent gå på gymmet. DET ska jag göra den här vintern också är tanken. Måste bara hitta ett bra ställe här i Umeå för att utföra den sysslan. Önska mig lycka till!

Jag har fått lära mig den hårda vägen att man inte kan sitta och vänta på att saker ska hända och bli gjorda utan man behöver ta tag i sitt eget feta jävla arsle och göra någonting åt det om man vill ha förändring.

Mina tre cent.
/Emil

Jag har typ inga pengar kvar. Skulle ut och kolla på maskeradkläder med pierre men det blev heller inget av verkade det som. Får nog skippa hela spektaklet och allt får urarta i en lugn helg framför datorn helt enkelt.

Vad är det för dag idag? Vilket år är det? Vad gammal man är, borde jag göra något nu? Tanken har slagit mig nu efter en MSN konversation med K, Jag är understimulerad. Alla dagar ser nu likadana ut och dagarna flyger förbi medans ens bästa tid i livet rinner förbi utanför fönstret, som för övrigt täcks av svarta gardiner och ett påslakan som hjälper till att hålla ljuset borta - bor ju i norrland och här är det förihelvete aldrig mörkt på sommaren - och en och annan nyfiken granne.

Vi har fått klagomål av grannarna, en gång i torsdags då vi (på låg volym bör tilläggas) spelade lite i vardagsrummet. Trummor och gitarr. Dagen efter kom securitas, eller nåt sketet jävla vaktbolag, och varnade oss för att vi spelade singstar, ni vet det där obotligt populära spelet där man sjunger och gör sig själv till åtlöje. Nu har vi tydligen två varningar. Så nästa varning blir det vräkning.
Jag känner mig som värsta förödaren någonsin, jag menar, jag är ju så obotligt jävla snäll och trevlig mot allt och alla att jag får höra det hela tiden. Jag har tusen saker jag skulle kunna klaga på grannarna över, men inte ser jag till att dom blir vräkta inte.
Alla är så otrevliga i det här huset. Hör någon att det är någon i trapphuset så skyndar dom sig in och stänger dörren. Åker man i hissen så tar dom istället trapporna. Jag vet inte ens hur mina grannar mittemot ser ut. Hursomhelst så är dom duktiga på att klaga på oss, däremot inte direkt till oss utan genom vaktbolaget som i sin tur lämnar uppgifter till hyresvärden.

Det är så mycket spännande som händer nu. Har fått grepp om allt känns det som. Kliver upp på morgonen (runt lunch) och kokar kaffe. Sätter mig på balkongen och tar en cigg. Kokar lite gröt och startar datorn, alternativt tv:n och zappar i sann soffliggaranda. Fyller på kaffekoppen, avnjuter gröten, tar kanske en cigg till och beundrar utsikten från balkongen. Så blir det då man lever som fritidsforskare (arbetslös), när tiden är inne för nästa måltid, runt 5 snåret, så är det pasta i kombination endera tonfisk, korv, köttbullar, bacon eller ägg. Nästan helt utan undantag. Framemot kvällen så blir det mest datorsittande. Alla serier som jag följer har uppehåll så jag sitter mest och slösurfar och lyssnar på en alldeles för långt gången playlist. Har jag tur så blir det rep med bandet och det brukar kunna bli dagarnas höjdpunkt! repeat.

Jag ser faktiskt fram emot hösten lite nu. Tycker att den här sommaren har givit mig väldigt lite. Senaste månaden har varit seg och inte alls minnesvärd. Om 20 år kommer jag inte direkt att se tillbaka och tänka Ja, minns du sommaren 2008 hur grymt kul du hade, det hände så mycket spännande då. Jag tycker nog mest om sommaren på vintern faktiskt, ni vet gräset är alltid grönare på andra sidan fenomenet. Men vem vet, det är fortfarande några veckor kvar innan mörkret omsluter oss. På den tiden kan ju vad som helst hända!

Just nu är jag mest bara fundersam, ostimulerad och ofokuserad och jag saknar struktur. Tror att det är många vilsna själar därute som känner såhär och förmodligen är det fullständigt normalt. Men det är ju lätt att bli överambitiös och klok såhär på nattkvisten en tisdagnatt!

Nej jag skojar bara, jag har inget facit i hand.

Nu har jag diskat. En liten disk för en gångs skull. Är det inte förvånande hur man i mångt och mycket och dvs jämt skiter i att diska undan tills man har världens jävla diskberg? Tror de flesta lider av detta mysterium. I stort sett alla man besöker i åldern 20-30 så finns detta fenomen. Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt är väl ett motto som passar in skitbra här.

Kaffet smakar bra, snusen sitter där den ska och jag har svintråkigt. Hade jag haft ett gymkort på något av stans gym hade jag förmodligen vandrat dit och blivit biff, men nu är detta inte fallet och jag faller samman till en hösäck.

Vårt band hade vårt första rep igår, det gick väl hyffsat. Vi har inga färdiga låtar vilket gör att det blir lite konstigt. Dessutom är det ju en liten utmaning att sätta sig ner och skriva musik bara sådär. Men men, inom snart kommer vi att ha lite material kanske för en spelning nära dig! MYCKET INTRESSANT.

På torsdag åker jag till Vilhelmina på ett besök på AF och då tänkte jag hälsa på mina vänner och familj för en genomgång av världens alla bekymmer och dricka mycket kaffe tills hjärtat stannar. Hoppas någon är hemma så min lilla roadtrip inte blir förjäves.
Tänkte faktiskt städa bilen för första gången i sommar så att den känns lite nyare. Nu är den fylld av skräp från parkeringsbiljetter, tomma cigarettpaket, glasspapper, kvitton, femtioöringar, grus och stoft. Tror även att kartongen från Pierres roadsnacks är kvar. Euroshopperköttbullar (?!) och en chipspåse inknövlad mellan passagerarsätet och dörren!
Robins handduk och en påse med hans tillhörigheter sedan midsommaraftonen i nästansjö finns även där, Björns vackra stereo sedan Hultsfred pryder bagageutrymmet tillsammans med en bokhylla som jag fick av Pierre för en månad sedan. Det finns även en sovsäck och ett paraply i baksätet, och dom badar med tomma CD-fodral och repiga skivor. Kort och gott en jävla massa skräp som behöver en ny ägare.

/Emil

Man kanske borde gå och lägga sig tidigare för att vrida tillbaka på dygnet. Nu då det börjar bli mörkt och höst och grejer...
Man kanske borde gå och köpa en säng, börjar bli less på madrassen jag sover på och min nacke gillar det inte heller...
Man kanske borde gå och köpa en dosa snus för snart är det slut...
Man kanske borde gå och fylla på kaffekoppen så jag får in rätt mängd kaffe i omloppet så allt blir som vanligt...
Man kanske borde gå och påbörja en promenad för att fundera lite på framtiden och kanske komma fram till någonting...

Laddar upp en bild för att toppa Gustaf i coolness!



//E.

Kära läsare

Det är med glatt hjärta som jag, Gustaf "Gutte" Alexander Eriksson, meddelar att jag nu fått bloggens inloggningsuppgifter och kan dela med mig av mitt livs händelser & andra mer eller mindre intressanta saker.

Jag har tidigare skött om snickarpojkarna.blogg.se, men går nu över till fromzerotohero.blogg.se i hopp om att få fler läsare & även visa att riktiga män faktiskt skriver blogg tillsammans.

För tillfället är jag en aning stressad. Jag och min sambo Emil har precis storhandlat på Coop forum och måste nu förtära den goda mat vi har investerat i. Jag lägger upp en liten bild på mig för er läsare som inte har haft glädjen att få träffa mig i det verkliga livet eller på de nätdejtsidor som jag allt för sällan besöker.
Vill ni veta mer om mig? Skriv en kommentar eller skicka VEMÄRDU till 0730598401


Can´t touch this

Jag hoppas att vecka 32 har varit lärorik & kärleksfylld för er, kära läsare!
Vi ses nästa vecka! Många kramar & romantiska picknickar / Gutte

Jag saknar för tillfället internet hemma och dom har även blockat Blogg.se på jobbet. Hmm man kan ju nästan tro att dom vill att man ska göra sitt jobb när man är där.

Så nu när jag äntligen lyckats stjäla Guttes datorn för en stund så här på morgonkvisten ( är sjuklig av mig idag och har sovit på soffan hos Gustemils) hade jag tänkt uppdatera er kära blogg läsare om situationen i katastrofområde 90651 aka the Bunker.

Har faktiskt börjat som småt att likt Mike Rowe utföra detta "Skitiga Jobb". Har nu sorterat alla kläder i svarta sopsäckar och har tvättid i kväll. Har även städat undan en del av de mänger tomma förpackningar som likt ryska soldater i Stalingrad grävt ner sig i skyttevärn i badrummet. Kan svära på att jag hörde en av dem skricka tyst " не мусорное ведро!!"* när jag med tyskbrytning skrattade kastde ner dem i deras nya metalklädda fängelse.

In other news....

Det börjar äntligen röra sig så smått med det nya bandet. Vi träffades för första gången igår för en traditonell fredsdrink på Mc Donken. Var lite tryckt stämning och Peter jagade kjolstyg som vanlig i kön. Allt var alltså så som man hade förväntat sig att det skulle vara. Sedan tog vi en promenad för att spana in nya replokaen som vi har fått mitt i stan. Gratis hyra är det oxå, Upsweden betalar. Nice nice. Nu gäller det bara att satsa 200% på detta projekt. Känns enormt skönt att jag å E tillslut lyckats binda några av stans kanske bästa musiker till bandet. Det kommer att ta fart som en raket med rätt satningar. Mitt tidigare inlägg om framtiden är förövrig inte en dröm, det är en målsättning som jag är övertygad om kommer bli verklighet ifall bara alla lägger ner nog mycket av sin själ i detta projekt.

Vi ses i marschallens skugga, Amen!

/P

* "Inte soptunnan!"

Har upptäckt just att jag är en riktig GITARRGUD! Trots mitt mediokra och inte ens att tala om lilla "kolla hur många låtar jag kan spela runt lägerelden, jag är bäst på att spela, tjejerna flockas runt mig låtar" förråd så känner jag ändå att jag kan mäta mig med många! Jag är grymt bra på att improvisera fram genialiska riff och tonföljder tills dess att alla runtomkring börja gråta och häpnas av mitt fantasiska gitarrspel. Dock bör tilläggas att detta utförs i ensamhet, i största "sleeper" mässiga anda! Så... make way for the Gitarrgud med stort G. (dur). Jag kommer att erövra världen med mina högklassiga låtar och i sann anti *jantelags-anda bli rik och berömd på kuppen!

Då var det sagt.





*
"Jantelagen formulerar i ord den oskrivna lag, som säger att man inte får sticka upp och tro att man är bättre än andra på något sätt. Jantelagen kopplas ofta till kulturen på många platser i Skandinavien, särskilt tidigare då de flesta bodde på landsbygden och i mindre städer och kontakten med omvärlden var mindre, vilket gav mindre utrymme till förändringar. Dock finns motsvarande fenomen på många andra platser i världen, bland annat på vissa håll i England, Japan, Australien och Kanada."

1. Du skall inte tro att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.


Det är ju sjukt att så gott som varenda jävel efterföljer den här dyngan.




/E.

Hejsan bloggen.

 Bakom fiendens linjer ligger man alltid i underläge, det gäller att anpassa sig, vara kreativ och slug för att ta sig för att slutföra sitt uppdra, och förhoppningsvis i slutändan ta sig därifrån helskinnad. Att vara en sk "hel människa" efteråt ska man nog inte hoppas förmycket på men man kan ialla fall försöka minimera skadorna på ens själ och sinne. 

 Trots dessa insikter och träning inför sådana situationer vet jag inte hur jag kommer att reagera på det man vanligtvis brukar kalla "ett vanlig liv" efter helgens fantastiskt traumatiska upplevelser...

Kära blogg, jag har varit på flickvännens släktträff i Skellefteå.

Missförstå mig inte nu, jag kan ju som vilken annan människa som helst uppskatta en välsnickrad altan, eller en glad nyhet som handlar om folk man känner. Men att under två dagars tid, dvs åtta timmar gånger två, sitta och bälga i sig absurda mängder kaffe samt äta mat och ständigt samtala om inredning och folket i byns tillkortakommanden är väl inte... min grej skulle man väl kunna säga.
Självfallet kompletteras hällvetet med ett och annat skämmt som är så rumsrent att till och med Ebba von Sydow skulle få panikångestattacker.
Säg mig, gör inte påtvingat stillasittande under längre perioder samt abnorma mängder vätskedrivande, stresshormonframkallande dryck att man skapar fina små "happy places" innom sig själv där oändliga mosh-pits sträcker ut sig och alla drar skämmt i stil med "Vad är det som cycklar och cycklar men aldrig kommer fram" så säg.

.. nä men allvarligt, säg till för jag tror jag har blivit galen eller nått. /Kalle

Det blev en hyffsat blöt kväll igår. Gick ut med Gutte och hans arbetskamrater tillika mina gamla arbetskamrater. Pimplade i mig ett par öl och tog en dusch medans All that remains strömmade ur mina mögliga högtalare som stått i bagaget på bilen ett år över vintern. Därefter gick jag över till Sebbe och fortsatte öldrickandet. En taxiresa senare befann vi oss på teatercafét och minglade runt. Gutte hade klätt ut sig till Gunvald Larsson, alternativt, Mikael Persbrandt... Jag beställde en öl och allt var frid och fröjd.
   Vi drog runt ett tag och jag fick höra från nån tjej som hävdade att jag såg ut som någon ur den värdelösa tv-serien Andra avenyn. (Ska ta reda på vem).

Vi slutade hursomhelst på Oleary's (som vanligt) och jag drack vatten till ett coverband som spelade. Tillsammans med Gunvald Larsson och vapendragaren Sebbe snubblade vi runt på dansgolvet och tanken slog oss nog alla tre, "Vad i helvete håller jag på med?!"

Jag fick den brillianta idén att spela Blackjack, hyffast okunnig på spelet satsade jag 20kr och fick blackjack på första given!
40kr rikare vid stängningsdags kände jag mig rik och berömd ett tag, tyvärr varade det inte så länge när jag insåg att jag bränt 700 spänn under dagen. Suck.

Kvällen slutade på Donken, därefter 8:an hem.


Jag och Gutte brukar repa i vardagsrummet och spela musik för hela kvarteret på dagarna. Det uppskattas med största sannolikhet inte alls, konstigt nog har det inte än inkommit klagomål. Hursomhelst har vi harvat på samma riff i typ 2 dagar nu och försöker ta oss vidare och göra klart den där superhitlåten. Förbannat kul är det i alla fall att ha en "replokal" i lägenheten!

/E. out.

Jag fyller 24år på lördag, Börjar bli lite rädd. Jag har inte ens kommit i närheten av målen jag hade med min utbildning och framtid. Hur kommer det vara att försöka slå sig fram på en enormt konkurenskraftig marknad när man är 30+ och ny i gamet.
Så alltså måste jag ägna de närmsta 5 åren till att bilda mig ett namn och slå mig in så gott jag kan!

Kommer det att räcka, finns det hopp bakom dörren av tvivel? (skämta bara, lite väl dryg kommentar)
Men hur som helst så måste jag göra grova aktiva försök att faktiskt lyckas. Jag måste ha en plan!

"Planen"
Jag jobbar ett tag medans jag fösöker få så många film, reklamjobb som möjligt.
Jag skriver mycket och fösöker producera ett antal Kortfilmer. Och försöker få så många som möjligt att se dom.
Jag åker utomlands och pluggar lite småkurser i olika relaterade ämnen, (låter alltid bra att man har studerat film utomlands).
Sen tror jag att jag kan börja slå mig fram som den fotograf jag vill vara!

Ahh nu känns det bättre, det är alltid så befriande att stapla upp sitt liv och se att man inte behöver oroa sig. Nu kan jag bara sitta äta glass och vänta!

//Björn