From zero to hero

Sjukt kul det är att sitta såhär på en söndag och fundera tillbaka på alla tidigare söndagar jag har haft i livet. Ungefär 1200 söndagar har jag genomlevt under mina år här på jorden. Man har ju mognat en hel del som människa vill jag lova. För kanske 600 söndagar sedan så hade jag förmodligen ingen dator att sitta vid. I alla fall inte en uppkoppling som kunde stå igång dygnet runt och defenetivt inte en blogg att skriva i. Blogg är ju ett fenomen som låter mycket konstigt om man skulle stapla tillbaka ca 11 år, ungefär 600 söndagar. Det känns overkligt att fundera på vad som hände och vad man gjorde för så längesedan. Jag är en helt annan människa nu, det ska man inte sticka under stolen med. Jag skulle defenetivt inte suttit och druckit kaffe med en snus inne. Jag var så anti snus och cigaretter för 600 söndagar sedan och tanken på att jag skulle vara torsk på sådant fanskap fanns inte. Var ingen storkonsumerare av kaffe heller för den delen. För 600 söndagar sedan var tanken på att lyssna på band där sångaren framför sitt budskap i form av gutturala skrik som får pensionärer att vrida sig i sjuksängen helt befängt, jag hatade det verkligen. Nu spelar jag i ett band inom samma genre.

För 600 söndagar sedan gick jag i sexan och var störst och starkast på skolan. Har alltid känt mig utanför och så men jag vill minnas att jag ända hade människor som såg upp till mig. Då var den som var herre på täppan och härskare över allt annat. Jag vill minnas att problem av dagens mått inte fanns.

Året var 1997. Titanic gick på bio (tjejfilmen nr: 1) playstation var den hetaste konsollen på marknaden, resident evil och final fantasy 7 var de hetaste spelen. 2000-talet var i antågande och alla trodde vi att världen skulle gå under. Sveriges finansminister Erik Åsbrink oroade sig för att datakaos ska utbryta 2000 och kräver därför att en gemensam handlingsplan för den offentliga sektorn och näringslivet upprättas. Astrid Lindgren firade 90år, Fåret dolly klonades, Inlines etableras riktigt och tamagotchin (stavning?) föds. Princessan Diana dör, En miljökatastrof avslöjas vid bygget av järnvägstunneln under Hallandsåsen. Den svenska riksdagen beslutar att försök med digitala TV-sändningar i marknätet skall genomföras. Det sista skottet avfyras från Bodens fästning. Därefter är den nerlagd som försvarsverk och skall bli turistattraktion istället. I Sälen har drygt 70 personer fått handlederna gipsade sedan dagen före jul på grund av det populära snowboardåkandet.

Jag tror jag blev snowboardägare lagomt efter det här om jag inte minns helt fel.

Inget av detta brydde jag mig speciellt mycket om. Jag ägde aldrig en tamagotchi och åkte aldrig inlines heller för den delen. Visste inte vad kloning egentligen innebar och förstod aldrig hysterin kring Dolly. Däremot såg jag Titanic på bio!
Vad som kretsade i mitt huvud minns jag inte. Jag vet att jag var grymt insatt i TV-spel och allt omkring detta, livet för 600 söndagar sedan var enkelt och min värld var liten. Mycket liten. Jag var en helt annan människa då, i både sätt att vara och i min hjärna. Spännande. Jag uppfattar ju mig själv som jag alltid har gjort. Jag har en bild av mig som är kvar sedan den tid då allt var helt annorlunda. Hur går det ihop?

Jag har för mig att jag skrev dagbok på den tiden, i alla fall runt de åren, tekniken var att försöka efterapa Berts dagbok i största möjliga mån. Jag var ju kille, det var ju en tjejgrej att skriva dagbok så jag höll det mycket hemligt. Det var nog tack vare Bert jag vågade skriva lite ändå. Mycket av det jag skrev kan jag inte alls relatera till idag. Känns som att det inte var jag som skrev det där. Hemskt men ändå fruktansvärt intressant. Skulle fortfarande inte idag kunna visa upp vad jag skrev. Nu har jag sedan länge tappat bort denna dagbok och jag hoppas att den är förstörd eller uppeldad men jag gissar på att den ligger i en låda någonstans och skräpar. Hittar jag den kommer jag att läsa den och sedan hamnar den nog i soptunnan. För 600 söndagar sedan kändes dagboken relevant och aktuell, men nu skäms jag nog mest över den. Jag skrev med VERSALER i den också, jag var ingen kung på små bokstäver, detta var nog tidigare i min dagbokskarriär, hade den från lågstadiet tills jag började sjuan, DÅ kunde man absolut inte skriva dagbok!

Tanken på att sprida sina tankar på internet kändes mycket främmande och hemskt. Nu gör så gott som var och varenda människa det. Kanske är det någon form av bekräftelsebehov eller något eller så vill man bara dela med sig av sina tankar och åsikter. För 600 söndagar sedan var dagboken någonting hemligt som ingen fick läsa.
När jag började högstadiet var allting nytt. Jag var genast minst, svagast och utstött så det stod det härliga till. Man kunde köpa godis och dricka läsk på skoltid och fick faktiskt ha mössa och keps på sig i klassrummet! Här fanns det inte en suck i helvetet att skriva dagbok!

Jag tycker det är kul att minnas tillbaka, tänka på alla människor man hade runtomkring sig på den tiden och se hur det har urartat för alla på ungefär 600 söndagar. Största skillnaden ser man på sig själv. Men alla andra måste ju ha varit helt annorlunda också. Skulle jag möta mig själv eller några av mina nuvarande vänner på den tiden skulle jag förmodligen hata alla, speciellt mig själv.

Vad är skillnaden på mig från 600 söndagar sedan?

Jag tror inte längre på gud, Jag dricker kaffe, snusar, röker, dricker alkohol, lyssnar på deathmetal, jag har helt andra vänner (några hänger kvar), åker inte snowboard längre, jag har tappat tron på mänskligheten, jag vet hur det är att vara arbetslös, jag vet hur det är att vara på arbetsmarknaden, jag vet hur det är att vara älskad och hatad, jag har förståelse för folk som blir sura över att man stulit en tvättid, jag vet hur man avfyrar ett vapen, jag vet hur det är att vara rädd, jag vet hur det känns att bli sviken, jag vet att vända kappan efter vinden är det bra sätt att ta sig fram på, jag kör inte skoter längre, det bästa som finns är inte TV-spel, Godis är farligt, Internet blev en hit, pengar växer inte på träd, jag äter nu oliver och vet att man borde smaka på maten innan man avgör om den är äcklig eller inte, jag uppskattar lugn och ro, jag vet att världen är större än för 600 söndagar sedan, jag vet att inte ha lärt sig sjuans gångertabell inte gör att världen går under, jag vet att jag inte kommer att bli pilot, jag vet vad dubbelmoral är, jag vet att det är bra att vara med på simträningen och gymnastiken, jag vet att det är bra att kunna läsa och skriva, jag vet att parfymen AXE inte är gångbar längre än till mellanstadiets omklädningsrum...

Vad är likdant sedan 600 söndagar?

Vet ej. Mitt namn är desamma i alla fall.

Det roliga i det hela är att jag känner mig som samma person, men jag vet att jag är en helt annan människa och att jag hela tiden kommer att förändras.




//Emil

I torsdags körde jag till Vilhelmina för ett besök på arbetsförmedlingen. Gick och lade mig i tid så att jag skulle få lite sömn, kl 00.05 närmare bestämt. Jag skulle upp halv sju och börja köra. Jag somnade runt 04:15 - sist jag kollade på klockan. Trevligt. Det här är ju så jävla typiskt. Alla har vi nog lyckats med detta, vända på dygnet. Man vet varje gång att man inte kommer att somna i tid så det hade varit lika bra och suttit uppe och fått några få timmar kvalitetssömn. Jag ska tänka på det tills nästa gång. Men först måste man ju lära sig allt den hårda vägen.
I Vilhelmina träffade jag Kalle, jag råkade slinka ur mig något om att äta pizza. Kalle nappade direkt så vi begav oss till pizzerian och beställde utan att tänka, Venezia med kebabsås! Dom hade slut på köttfärs och det resulterade i att vi fick göra nya beställningar. Har redan glömt vad det var jag åt men något med räkor. Hursohelst fick jag ont i magen.
Efter det drog vi ner till Ludde och Marie. Vi gick till Stenmans konditori och drack kaffe och kollade på regnet och snackade lite skit. Det var trevligt.

Igår gick jag ut, drack billig öl på hyffsat tom mage. Jag vet, har lärt mig den hårda vägen, att detta inte är en bra kombination. Billig öl, tom mage och stress i fulländad symbios. Resultatet är en sjujävla baksmälla med bakfylleångest och hela paketet. Trodde mitt huvud hade gått sönder när jag vaknade i morse, seriöst. Och nu, tolv timmar senare fortfarande ont i hela kroppen! Den hårda vägen var det ja... Nu nästa gång ska jag se till att detta inte händer något mer. Känns som att det kommer dröja länge innan jag går ut igen. Får se. Har lärt mig den hårda vägen att det är omöjligt att säga en sådan sak.

På måndag tar jag upp löpningen igen, har saknat det så. Dels för att man mår så inåthelvete bra av det och dels för att man ska slippa känna sig som den hösäck man är. Krävs en bra kondition för att anta höstens och vinterns stora utmaningar också. Vilka kommer att bestå i att göra saker som jag normalt inte brukar göra. Tanken är att variera mig så i den milda grad att den kommande vintern inte blir likadan som 2007's vinter. Än så länge vet jag inte vad det är riktigt jag ska göra men svårt kommer det dock inte att vara eftersom jag i stort sett spenderade hela vintern till att sitta vid datorn och glo på serier och spela world of warcraft  i den trånga lya jag hade på vilhelmina kyrkstad. Brukade även frekvent gå på gymmet. DET ska jag göra den här vintern också är tanken. Måste bara hitta ett bra ställe här i Umeå för att utföra den sysslan. Önska mig lycka till!

Jag har fått lära mig den hårda vägen att man inte kan sitta och vänta på att saker ska hända och bli gjorda utan man behöver ta tag i sitt eget feta jävla arsle och göra någonting åt det om man vill ha förändring.

Mina tre cent.
/Emil

Jag har typ inga pengar kvar. Skulle ut och kolla på maskeradkläder med pierre men det blev heller inget av verkade det som. Får nog skippa hela spektaklet och allt får urarta i en lugn helg framför datorn helt enkelt.

Vad är det för dag idag? Vilket år är det? Vad gammal man är, borde jag göra något nu? Tanken har slagit mig nu efter en MSN konversation med K, Jag är understimulerad. Alla dagar ser nu likadana ut och dagarna flyger förbi medans ens bästa tid i livet rinner förbi utanför fönstret, som för övrigt täcks av svarta gardiner och ett påslakan som hjälper till att hålla ljuset borta - bor ju i norrland och här är det förihelvete aldrig mörkt på sommaren - och en och annan nyfiken granne.

Vi har fått klagomål av grannarna, en gång i torsdags då vi (på låg volym bör tilläggas) spelade lite i vardagsrummet. Trummor och gitarr. Dagen efter kom securitas, eller nåt sketet jävla vaktbolag, och varnade oss för att vi spelade singstar, ni vet det där obotligt populära spelet där man sjunger och gör sig själv till åtlöje. Nu har vi tydligen två varningar. Så nästa varning blir det vräkning.
Jag känner mig som värsta förödaren någonsin, jag menar, jag är ju så obotligt jävla snäll och trevlig mot allt och alla att jag får höra det hela tiden. Jag har tusen saker jag skulle kunna klaga på grannarna över, men inte ser jag till att dom blir vräkta inte.
Alla är så otrevliga i det här huset. Hör någon att det är någon i trapphuset så skyndar dom sig in och stänger dörren. Åker man i hissen så tar dom istället trapporna. Jag vet inte ens hur mina grannar mittemot ser ut. Hursomhelst så är dom duktiga på att klaga på oss, däremot inte direkt till oss utan genom vaktbolaget som i sin tur lämnar uppgifter till hyresvärden.

Det är så mycket spännande som händer nu. Har fått grepp om allt känns det som. Kliver upp på morgonen (runt lunch) och kokar kaffe. Sätter mig på balkongen och tar en cigg. Kokar lite gröt och startar datorn, alternativt tv:n och zappar i sann soffliggaranda. Fyller på kaffekoppen, avnjuter gröten, tar kanske en cigg till och beundrar utsikten från balkongen. Så blir det då man lever som fritidsforskare (arbetslös), när tiden är inne för nästa måltid, runt 5 snåret, så är det pasta i kombination endera tonfisk, korv, köttbullar, bacon eller ägg. Nästan helt utan undantag. Framemot kvällen så blir det mest datorsittande. Alla serier som jag följer har uppehåll så jag sitter mest och slösurfar och lyssnar på en alldeles för långt gången playlist. Har jag tur så blir det rep med bandet och det brukar kunna bli dagarnas höjdpunkt! repeat.

Jag ser faktiskt fram emot hösten lite nu. Tycker att den här sommaren har givit mig väldigt lite. Senaste månaden har varit seg och inte alls minnesvärd. Om 20 år kommer jag inte direkt att se tillbaka och tänka Ja, minns du sommaren 2008 hur grymt kul du hade, det hände så mycket spännande då. Jag tycker nog mest om sommaren på vintern faktiskt, ni vet gräset är alltid grönare på andra sidan fenomenet. Men vem vet, det är fortfarande några veckor kvar innan mörkret omsluter oss. På den tiden kan ju vad som helst hända!

Just nu är jag mest bara fundersam, ostimulerad och ofokuserad och jag saknar struktur. Tror att det är många vilsna själar därute som känner såhär och förmodligen är det fullständigt normalt. Men det är ju lätt att bli överambitiös och klok såhär på nattkvisten en tisdagnatt!

Nej jag skojar bara, jag har inget facit i hand.

Nu har jag diskat. En liten disk för en gångs skull. Är det inte förvånande hur man i mångt och mycket och dvs jämt skiter i att diska undan tills man har världens jävla diskberg? Tror de flesta lider av detta mysterium. I stort sett alla man besöker i åldern 20-30 så finns detta fenomen. Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt är väl ett motto som passar in skitbra här.

Kaffet smakar bra, snusen sitter där den ska och jag har svintråkigt. Hade jag haft ett gymkort på något av stans gym hade jag förmodligen vandrat dit och blivit biff, men nu är detta inte fallet och jag faller samman till en hösäck.

Vårt band hade vårt första rep igår, det gick väl hyffsat. Vi har inga färdiga låtar vilket gör att det blir lite konstigt. Dessutom är det ju en liten utmaning att sätta sig ner och skriva musik bara sådär. Men men, inom snart kommer vi att ha lite material kanske för en spelning nära dig! MYCKET INTRESSANT.

På torsdag åker jag till Vilhelmina på ett besök på AF och då tänkte jag hälsa på mina vänner och familj för en genomgång av världens alla bekymmer och dricka mycket kaffe tills hjärtat stannar. Hoppas någon är hemma så min lilla roadtrip inte blir förjäves.
Tänkte faktiskt städa bilen för första gången i sommar så att den känns lite nyare. Nu är den fylld av skräp från parkeringsbiljetter, tomma cigarettpaket, glasspapper, kvitton, femtioöringar, grus och stoft. Tror även att kartongen från Pierres roadsnacks är kvar. Euroshopperköttbullar (?!) och en chipspåse inknövlad mellan passagerarsätet och dörren!
Robins handduk och en påse med hans tillhörigheter sedan midsommaraftonen i nästansjö finns även där, Björns vackra stereo sedan Hultsfred pryder bagageutrymmet tillsammans med en bokhylla som jag fick av Pierre för en månad sedan. Det finns även en sovsäck och ett paraply i baksätet, och dom badar med tomma CD-fodral och repiga skivor. Kort och gott en jävla massa skräp som behöver en ny ägare.

/Emil

Jag har suttit och funderat länge och väl på vad som komma skall. Just nu känns det som att allting stagnerat, inga framtidsplaner, inga inplanerade tillställningar etc. Då känns det tomt. Det skumma med det hela är att det känns som att alla runtomkring är lite i samma situation, man går och väntar, ingenting händer. Betyder det att det är dags att ta tag i saker? Eftersom jag inte han med att komma på vad jag ville göra i livet så blev det inga ansökningar till någon skola i år heller i tid. Mardrömmen är altså att sitta i samma sits nästa sommar. Det vill jag inte.
Nog med självömkan!

I helgen drog vi ihop gänget för att lira lite rollspel - ni vet det där spelet där folk blev galna mördare av på 80-talet som nu är en ganska utdöd hobby - och vi hade grymt kul. Vi spelar Drakar och demoner. Ganska skönt att gå in i en annan värld ett tag och bara slakta troll och kasta besvärjelser för en stund och vara en gammal hederlig nörd!
Vi bevisade mycket i helgen, en av grejerna är att man faktiskt kan ha hyffsat roligt utan att supa sig dyngrak (inte för att jag är någon PK kärring) utan för att jag hela tiden aldrig trott på det. Det är nu hädan efter delvis sant!

/Emil

Denna blogg drivs av Hjältarna med stort "H" Kalle, Emil, Pierre och Björn. Vi kommer att avhandla allt mellan himmel och jord och lite till. Detta kommer att vara din ledsagare, din PT, din livscoach, och din hjärnskrynklare.

/E.