From zero to hero

Nej jag skojar bara, jag har inget facit i hand.

Nu har jag diskat. En liten disk för en gångs skull. Är det inte förvånande hur man i mångt och mycket och dvs jämt skiter i att diska undan tills man har världens jävla diskberg? Tror de flesta lider av detta mysterium. I stort sett alla man besöker i åldern 20-30 så finns detta fenomen. Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt är väl ett motto som passar in skitbra här.

Kaffet smakar bra, snusen sitter där den ska och jag har svintråkigt. Hade jag haft ett gymkort på något av stans gym hade jag förmodligen vandrat dit och blivit biff, men nu är detta inte fallet och jag faller samman till en hösäck.

Vårt band hade vårt första rep igår, det gick väl hyffsat. Vi har inga färdiga låtar vilket gör att det blir lite konstigt. Dessutom är det ju en liten utmaning att sätta sig ner och skriva musik bara sådär. Men men, inom snart kommer vi att ha lite material kanske för en spelning nära dig! MYCKET INTRESSANT.

På torsdag åker jag till Vilhelmina på ett besök på AF och då tänkte jag hälsa på mina vänner och familj för en genomgång av världens alla bekymmer och dricka mycket kaffe tills hjärtat stannar. Hoppas någon är hemma så min lilla roadtrip inte blir förjäves.
Tänkte faktiskt städa bilen för första gången i sommar så att den känns lite nyare. Nu är den fylld av skräp från parkeringsbiljetter, tomma cigarettpaket, glasspapper, kvitton, femtioöringar, grus och stoft. Tror även att kartongen från Pierres roadsnacks är kvar. Euroshopperköttbullar (?!) och en chipspåse inknövlad mellan passagerarsätet och dörren!
Robins handduk och en påse med hans tillhörigheter sedan midsommaraftonen i nästansjö finns även där, Björns vackra stereo sedan Hultsfred pryder bagageutrymmet tillsammans med en bokhylla som jag fick av Pierre för en månad sedan. Det finns även en sovsäck och ett paraply i baksätet, och dom badar med tomma CD-fodral och repiga skivor. Kort och gott en jävla massa skräp som behöver en ny ägare.

/Emil