För 600 söndagar sedan
För 600 söndagar sedan gick jag i sexan och var störst och starkast på skolan. Har alltid känt mig utanför och så men jag vill minnas att jag ända hade människor som såg upp till mig. Då var den som var herre på täppan och härskare över allt annat. Jag vill minnas att problem av dagens mått inte fanns.
Året var 1997. Titanic gick på bio (tjejfilmen nr: 1) playstation var den hetaste konsollen på marknaden, resident evil och final fantasy 7 var de hetaste spelen. 2000-talet var i antågande och alla trodde vi att världen skulle gå under. Sveriges finansminister Erik Åsbrink oroade sig för att datakaos ska utbryta 2000 och kräver därför att en gemensam handlingsplan för den offentliga sektorn och näringslivet upprättas. Astrid Lindgren firade 90år, Fåret dolly klonades, Inlines etableras riktigt och tamagotchin (stavning?) föds. Princessan Diana dör, En miljökatastrof avslöjas vid bygget av järnvägstunneln under Hallandsåsen. Den svenska riksdagen beslutar att försök med digitala TV-sändningar i marknätet skall genomföras. Det sista skottet avfyras från Bodens fästning. Därefter är den nerlagd som försvarsverk och skall bli turistattraktion istället. I Sälen har drygt 70 personer fått handlederna gipsade sedan dagen före jul på grund av det populära snowboardåkandet.
Jag tror jag blev snowboardägare lagomt efter det här om jag inte minns helt fel.
Inget av detta brydde jag mig speciellt mycket om. Jag ägde aldrig en tamagotchi och åkte aldrig inlines heller för den delen. Visste inte vad kloning egentligen innebar och förstod aldrig hysterin kring Dolly. Däremot såg jag Titanic på bio!
Vad som kretsade i mitt huvud minns jag inte. Jag vet att jag var grymt insatt i TV-spel och allt omkring detta, livet för 600 söndagar sedan var enkelt och min värld var liten. Mycket liten. Jag var en helt annan människa då, i både sätt att vara och i min hjärna. Spännande. Jag uppfattar ju mig själv som jag alltid har gjort. Jag har en bild av mig som är kvar sedan den tid då allt var helt annorlunda. Hur går det ihop?
Jag har för mig att jag skrev dagbok på den tiden, i alla fall runt de åren, tekniken var att försöka efterapa Berts dagbok i största möjliga mån. Jag var ju kille, det var ju en tjejgrej att skriva dagbok så jag höll det mycket hemligt. Det var nog tack vare Bert jag vågade skriva lite ändå. Mycket av det jag skrev kan jag inte alls relatera till idag. Känns som att det inte var jag som skrev det där. Hemskt men ändå fruktansvärt intressant. Skulle fortfarande inte idag kunna visa upp vad jag skrev. Nu har jag sedan länge tappat bort denna dagbok och jag hoppas att den är förstörd eller uppeldad men jag gissar på att den ligger i en låda någonstans och skräpar. Hittar jag den kommer jag att läsa den och sedan hamnar den nog i soptunnan. För 600 söndagar sedan kändes dagboken relevant och aktuell, men nu skäms jag nog mest över den. Jag skrev med VERSALER i den också, jag var ingen kung på små bokstäver, detta var nog tidigare i min dagbokskarriär, hade den från lågstadiet tills jag började sjuan, DÅ kunde man absolut inte skriva dagbok!
Tanken på att sprida sina tankar på internet kändes mycket främmande och hemskt. Nu gör så gott som var och varenda människa det. Kanske är det någon form av bekräftelsebehov eller något eller så vill man bara dela med sig av sina tankar och åsikter. För 600 söndagar sedan var dagboken någonting hemligt som ingen fick läsa.
När jag började högstadiet var allting nytt. Jag var genast minst, svagast och utstött så det stod det härliga till. Man kunde köpa godis och dricka läsk på skoltid och fick faktiskt ha mössa och keps på sig i klassrummet! Här fanns det inte en suck i helvetet att skriva dagbok!
Jag tycker det är kul att minnas tillbaka, tänka på alla människor man hade runtomkring sig på den tiden och se hur det har urartat för alla på ungefär 600 söndagar. Största skillnaden ser man på sig själv. Men alla andra måste ju ha varit helt annorlunda också. Skulle jag möta mig själv eller några av mina nuvarande vänner på den tiden skulle jag förmodligen hata alla, speciellt mig själv.
Vad är skillnaden på mig från 600 söndagar sedan?
Jag tror inte längre på gud, Jag dricker kaffe, snusar, röker, dricker alkohol, lyssnar på deathmetal, jag har helt andra vänner (några hänger kvar), åker inte snowboard längre, jag har tappat tron på mänskligheten, jag vet hur det är att vara arbetslös, jag vet hur det är att vara på arbetsmarknaden, jag vet hur det är att vara älskad och hatad, jag har förståelse för folk som blir sura över att man stulit en tvättid, jag vet hur man avfyrar ett vapen, jag vet hur det är att vara rädd, jag vet hur det känns att bli sviken, jag vet att vända kappan efter vinden är det bra sätt att ta sig fram på, jag kör inte skoter längre, det bästa som finns är inte TV-spel, Godis är farligt, Internet blev en hit, pengar växer inte på träd, jag äter nu oliver och vet att man borde smaka på maten innan man avgör om den är äcklig eller inte, jag uppskattar lugn och ro, jag vet att världen är större än för 600 söndagar sedan, jag vet att inte ha lärt sig sjuans gångertabell inte gör att världen går under, jag vet att jag inte kommer att bli pilot, jag vet vad dubbelmoral är, jag vet att det är bra att vara med på simträningen och gymnastiken, jag vet att det är bra att kunna läsa och skriva, jag vet att parfymen AXE inte är gångbar längre än till mellanstadiets omklädningsrum...
Vad är likdant sedan 600 söndagar?
Vet ej. Mitt namn är desamma i alla fall.
Det roliga i det hela är att jag känner mig som samma person, men jag vet att jag är en helt annan människa och att jag hela tiden kommer att förändras.
//Emil
Grymt bra inlägg Emil! Fan så att man nästan drömmer sig tillbaka till tiden då den som hann ta bästa gungan var coolast på rasten, eller tiden då den som hade störst snöborg hade mest streetcred på skolan. Engelska fängelset, Krig, Madrasståg, Runda bordet, Krokodil, Doomschool, sche-ljudet, alla jävla julklappar som låg i källaren osv. Good times, good times.
Riktigt bra skrivet. Tur att någon håller ställningarna på Bloggen. Ska skaffa internet igen så blir till att börja blogga mera jag med.
Tror det är höstens intogande som väcker alla dessa känslor. Vill bara lägga mig ner under skrivbordet på jobbet och bygga en koja, läsa en kalle tidning och inte komma framfören ljuset kommer åter i vår.
Alltså Emil. Jävlar vad bra du skriver! Jag är ruskigt imponerad. :)